PRAO
Med min telefonskräck (och blygsel i övrigt) har det här med prao varit svårt (och då har vi inte ens haft den än). Jag skulle ha ringt nu den här veckan, eftersom det är snart och typ påminna om att jag kommer. Jag har pratat med min praoplats i telefon (även om jag typ stammade och var jättenervös) och varit där, men det var länge sen. Så detta lilla samtal har jag skjutit upp och varit rädd för i någon vecka nu. Men så kom jag på den genialiska iden, mail. Alla vet att mail är bättre än telefoner. Dessutom vill jag tro att jag är ganska bra på att låta glad och trevlig (?) om jag skriver. Så nu har jag skrivit ett mail (och läst igenom det sisådär 50 gånger) och skickat iväg. Det känns bra att slippa prata med dom i ut högsta möjliga mån. Undrar hur det ska gå när jag väl måste gå dit, men men, det problemet tar jag när det kommer.
POP-BLUES
Idag hade vi sista övningstiden på grupparbeterna på musiken innan vi ska ha redovisning. Jag tror att klassen kommer häpna över min grupps otroliga musikalitet och utstrålning (not, vi har problem med taktkänsla framför allt). Vi kallar oss CP-klubben och vår låt heter “Perfect Guy Beat”, den är nog världens mest popiga blues, men det struntar jag i, för alla gillar väl töntpop som handlar om att man inte ska vara en kyckling utan bara slå killen som sitter i ens knä som sitter där som ett trä, för han sticker en som ett bi och man vill ju vara fri. Ja, det är så texten går på riktigt, det var inte ett skämt, det är sorgligt när man tänker efter. Vad som är sorgligare är att dom där konstiga grejrna som början av låten:
“det sitter en pojke i mitt knä
han sitter där som ett trä
han sticker mig som ett bi
åhh fan vad jag vill va fri”
och
“och voila, katter kommer att bli hundar om du shakar loss”
Jag har kommit på dom delarna. Jag hoppas att Gull-Britt (Ja, hon heter faktiskt så) uppskattar den.
).
